
Det jobbiga är att man hela tiden tittar efter honom. Utanför fönster i hallen där han alltid satt när han ville in. På trappan när man kommer hem. Vi som precis skulle kastrera honom för att han var borta vartannat dygn och slogs. Hann inte det.
Vi har redan börjat titta på nån ny katt, vi vill så gäna ha fler katter än en. Så Göte, om du läser det här, KOM HEM, snälla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar