"Liten tuva"

I förra veckan gjorde jag något med ett nagelband. Jag minns faktiskt inte. I helgen som jag tillbringade i Enskär (rapport kommer senare) började svullnaden bli riktigt besvärlig. Ni vet hur det är, man fastnar överallt och det dunkar sådär som på tecknade filmer. Jag testade med ett häftstift att göra hål på svullnaden, men det gick inte.
Jag kom hem och började en ovanlig arbetsvecka så tillvida att jag skulle jobba dagtid, fem dar på raken. Det var för TaxiHolmsveden och innebär bara färdtjänst i södra delen av Hälsingland. Man kan ju inte gärna stanna hemma för en liten öm fingertopp. Men det var inget roligt att bunta ihop rullstolar och dona.

Vid ett tillfälle under måndagen slank jag in på Akuten i Bollnäs och frågade om man kunde göra hål på nåt sätt, men de rekommenderade alsolsprit och kompress vilket jag inhandlade. Det blev dock inget bättre och jag började tröttna.

Under tisdagen gick jag in på hälsocentralen i Bergvik. Jag tänkte bara visa upp och få råd, men döm om min förvåning när jag kom därifrån med...
...två recept på medicin. Sitter nu hemma och knaprar tabletter och har hopp om livet. Jobbade 13 timmar idag, så det finns inte bara hopp om livet utan hopp om lite inkomst också.

En dag att glömma

Idag har varit en riktig skitdag. Skulle börjat jobba kl 15, men blev utringd redan kl 8. Som om det inte var nog hade jag min värstingdag när menstruationen (djävla ord) var som ett veritabelt skyfall. Fick byta kläder redan efter första jobbet. Som tur är fanns en lasarettstoa i närheten. Där glömde jag också mobiltelefonen på handfatet. Den var dock inlämnad till receptionen när jag återkom. Efter ca 20 minuter var det åter dags för klädbyte, men eftersom jag inte hade mer kläder med mig, var det bara att sätta sig på en plastpåse, meddela växeln att jag sticker och brumma hem.

In med kläderna i tvättmaskinen. Växeln hade lovat att jag skulle få vara hemma tills de körde ihop sig igen. Jag hade hoppats att det skulle drjöja ett tag och kraschade i soffan. Sov som en stock när det ringde 20 minuter senare. Hade ju inte hunnit göra mina detox-matlådor så det blev en sallad på Statoil. Huvudvärken gav sej inte. Jag föll till föga och tog en Treo (ajaj under en detox, men vad gör man när man nästan inte kan se vägen för smärta) Jobben bara strömmade in. Jag började känna av blodförlusten (måste ha blivit upp mot en halvliter), men stretade på och fick min belöning när jag fick en underbar gube i bilen som bodde mitt ute i ingenstans och berättade målande historier om livet i Nianfors.

Mot kvällen fick jag åter en glad kund, en gube det också, som berättade om en gammal tant som han beundrade hela sitt liv, hon var född 1878. Tänk vilka historier hon berättat för honom och som han vidarebefordrade till mej. Bl.a. var hon ögonvittne till när Sundsvall brann (1888)

Jag har också ett erkännande att komma med. Jag åt ett Minimeal. Både hamburgaren och stripsen smakade underbart, jag fullständigt proppade i mej. Hoppas kroppen förlåter mej. Imorgon ska jag fortsätta med detoxen. Det går nog lättare när jag är ledig ett par dagar. Rawfood, here I come!

Kvällen slutade med att jag tappade bort personsökaren. Den var bara puts veck från byxhällan där den alltid sitter. Efter att ha arbetat 13 timmar, tog jag min lagstadgade dygnsvila. Fy, vad skönt att komma hem.

Backdropp

Sambon skulle ha sin första spelning med bandet Mundane i lördags. Det var på bergviks Marknad och de fick reda på det bara en vecka i förväg.

Plötsligt slogs de av tanken att de måste ju ha en "Backdrop" (det är det som sitter bakom gruppen och företrädesvis visar deras logga) Något tryckeri gick inte att hitta på den korta tiden. Då började min hjärna arbeta. Den älskar problemlösning så detta kändes ju inte som någon större utmaning.

Lämpligt tyg med sidenstruktur inköptes på Jysk. Det svåra gällde att hitta tygfärg. Söderhamn är inte välsignat med någon hobbyaffär, så efter att ha åkt runt och letat på diverse bokhandlar, tygaffärer etc. så förstod jag att det gällde att se sig runt i länet. Både Gävle och Hudiksvall hade tygfärg och jag lade undan på båda ställena. Eftersom detta var en vecka full av arbete i taxi 14, så utsikten att på fritiden åka och köpa detta och även hinna måla var en utväg, som kändes övermäktig. På mitt jobb får vi ganska ofta körningar åt bägge håll, så det vara bara att hålla tummarna. Alla adresser var uppskrivna. Det var adresser även till musikaffärer eftersom sambon naturligtvis på något lurigt sätt övertygat mej om att det var mitt ansvar att köpa trumpinnar åt honom. Dagen gick mot lunch, det var dåligt med jobb, men så PLÖTSLIG HÄNDER DET; en körning till Hudik med 10 minuters marginal. Jag ger mej iväg och hinner köpa både färg och trumpinnar. Phu! Två kvällar och en förmiddag senare är den klar. Förstorad med rutnät, målad med penslar, målad igen, påstruken (för att härda färgen), fållad och försedd med band. 1,5 x 3m stor.

Djävulsk arbetsplats

Ibland snöar jag in alldeles på ett ord jag ser. T.ex. när vi får en körning från Bollnäs sjukhus med en patient som varit på dialys och ska hem; Då står det nämligen betalare: DIABOL. (DislysBollnäs)

Jag tycker det är så häftigt bara att se ordet diabol i en mening på min arbetsplats. vem har en diabolisk betalare?

Gnälla bör man annars dör man

En färdtjänstkund bland många andra använder oss taxichaufförer som allmän klagomur. Det är ganska underhållande faktiskt. Här är ett exempel: "Jag har varit uppe hela natten för jag hade så ont i munnen. Jag kunde inte sova en blund" Efter ett tag fortsätter damen: "Jag försökte lyssna på radio, men inte ens det gick, jag somnade ju hela tiden"

Lite av "hur man än vänder sig så har man ändan bak"

VARMT!!!

Kolla in temperaturen i skuggan. Hela otroliga 35 stycken. I detta inferno har jag jobbat i nio dagar i sträck. Det har frestat på och jag har nästan blivit utslängd på kuppen. Blev osams med sambon om en skitsak och han ville inte ha mej kvar. Han tog en halv dag på sej att komma fram till att "det får väl gå för denna gång" (Om han bara visste så många gånger jag sagt mej det själv). Men, men "that´s life" livet går vidare. Nu är allt bra och jag har tre veckors semester. Idag har vi druckit jordgubbs-champagne och bara flämtat på en madrass i trädgården. Nu ska vi plocka dagens mogna smultron.

Flummar-chaffis

En dag när jag jobbade fick jag en konstig körning. P.g.a. tystnadsplikten kan jag inte berätta några detaljer, men det var så pass speciellt så spaningspolisen från Gävle ringde upp och ville veta lite. Efter att vi hade språkats vid ett slag sade polisen: Jag är känd för att vara frispråkig, ta inte illa upp av det jag tänker säga, men när man ringer din telefon så spelas det en melodi som många pundare har.

Jag har ett tre-abonnemang och jag har inte ändrat melodin som spelas medan man väntar på att jag ska svara utan det spelas "three is a magic number", en ganska flummig låt. Jag berättade för honom att det var tre`s egen reklamlåt och det hade han ingen aning om. Det var väl så att han i jobbet hade ringt till "pundare" som hade tre-abonnemang och det är väl på det viset att de inte har råd och intresse av att skaffa en egen melodi. Vi skrattade gott åt detta.

Jag skyndade mej sen hem och skaffade en egen melodi och har numera signaturmelodin till den gamla klassikern "en röst i natten" (till skillnad från personer i den undre världen jag jag råd med 25:-/halvår för att skilja ut mej)

Svensexor är roligt

I helgen hade jag nöjet att transportera ett sven-sexe-följe. Smygtog detta foto, men jag tror att sällskapet kan vara lugna. Jag har ingen aning om vad någon av de inblandade heter. De hade en härlig story att berätta. Festföremålet hade varit uppe i ett flygplan och kräkts. Kompisen hade filmat hela förmiddagen, men tyvärr glömt att ta av linsskyddet. Ja, det verkade ha blivit en heldag. Hoppas resten av livet blir lika roligt!

Dagens lärdom: Piratproblemet i Somalia började helt enkelt med förbannade fiskare som hämnades på utländska fiskeflottor som "snodde" deras fisk. De hela eskelerade och vapen började användas. Sen fick ynglingar i storstaden reda på att här fanns pengar att tjäna och succesivt började mer och mer vapen att användas och gisslan togs och utväxlades mot sköna dollarsmiljoner. Nu är det hela ett internationellt storproblem.

Somliga straffar gud direkt

Mitt hundrade inlägg ska handla om sopor. Passande va? Idag hade jag en färdtjänst-körning till Hudiksvall. Den kom när jag egentligen skulle äta så när jag hade lämnat av min kund och fick reda på att jag inte skulle ha nån mer med så sladdade jag in på Hemköp i Hudik. Jag knallar omkring och funderar på vad jag är sugen på. Då skådar jag nygrillade revbensspjäll. Mums. Köper lite och som taxichufför är man ju van att äta i bilen så jag klöser sönder gladpacken och mumsar loss. Ni vet ju oxo att grillat revbensspjäll är lite kladdigt och kanske inte världens bästa snabbmat. Det går åt servetter. Plötsligt blir jag oerhört trött på allt kladd och i ren ilska kastar jag ut gladpacken genom fönstret på E4an.

Nu måste jag tillägga att jag verkligen inte som regel slänger sopor efter vägarna, men jag blev så irriterad att jag faktiskt gjorde det nästan utan att tänk efter. Jag har ju dessutom en papperskorg i taxin, så enda anledningen var egentligen bara för att hämnas på den kladdiga plasten. Glad i hågen åker jag vidare några mil mot Söderhamn. Av någon anledning tittar jag då i ena sidobackspegeln och märker då att....

JAG HAR GLADPACK I ANTENNEN!!!

Skiten hade alltså fastnat i radioantennen och satt där och smattrade som den gladaste fasadflagga. Eftersom jag befann mej på E4an gick det inte att stanna förrän i Söderhamn så där kom jag pyntad som en student-firar-bil. Skämmigt.

Dålig taxikväll

Trodde det skulle bli mycket jobb igår i Söderhamn, men ack vad jag bedrog mej. Fick dock en komplimang som förgyllde min kväll. En chaufför kom in i fikarummet och tittade lite förbryllad på mej. Sen ljusnade han och sa: Jaha, var det du, jag trodde att det var nåns dotter. Vad bra du passar i den där fisyren, du ser femton år yngre ut!

Sånt kan man leva länge på. Det är ju så att om man känner sig snygg/söt så strålar man och man får fler kommentarer och det hela blir en uppåtgående spiral. Om man däremot känner sig låg så går det åt andra hållet. Ungefär som ordspråket "älska mej mest när jag förtjänar det minst för då behöver jag det mest" Det handlar väl om människans önskan att ha mer kontroll över den där spiralen som kan bege sig åt vilket håll som helst.

Hur som helst, igår var det alltså ont om jobb och vid flera tillfällen var vi 9 stycken bilar på kö. Då blev det knöka fullt inne på fikarummet. Det finns bara en dator, så det blir lite kamp om den. Jag gillar ju att blogga lite och så, men varenda gång det blev tomt vid datorn så kunde man ge sig den på att sökaren pep och man fick jobb. En liten blogg hann jag få ner. Enda fördelen med lite jobb är ju att man får umgås med sina kollegor.

Vad får man göra i en taxi?

Idag har jag haft en intressant diskussion med en kund. Hon höll på att måla naglarna i taxin. Först frågade hon om det var OK och jag svarade att man fick göra det mesta i min taxi. Hon blev genast nyfiken och frågade vad jag varit med om att kunder gjort. Här i stan har jag inte varit med om så mycket, men i storstan var det lite annat. Samlag i taxin har inte jag varit med om men många andra av mina kolleger där berättar rysare om alla möjliga konstellationer i baksätet.

Själv har jag haft en strippande karl i min bil. Jag körde storbil i Västerås en fredagskväll och fick in ett gäng trevliga, men lite överförfriskade unga män. En av de klagade på värmen (det var mitt i vintern och mellan varven fick man blåsa på med värme för att trivas). En av killarna frågade om han fick ta av sig naken, och jag sa att det var väl inga problem. Jag trodde det var tomt prat i vanlig ordning, men döm om min förvåning när jag tittar i backspegeln och ser ett helt gungande paket. Jag tror t.o.m. han lyckades göra helikoptern. Jag skrattade bara och jag tror han blev lite förvånad och sen garvade hela bussen som tokar. Det var faktiskt ett roligt minne, trots allt. Jag kan väl tro att någon annan kvinnlig chaufför hade kunnat ta det för sexuella trakasserier, men what the heck, man kan inte hålla på att bli kränkt hela tiden, då blir man nog bara torr i hjärnan. Jag försvarar inte handlingar som är menade att såra eller skada, men det tycker jag man banne mej får lära sej se skillnad på. Ett skämt som bara är avsett att chocka lite kan bara vara uppfriskande.

Jag har i hela mitt liv arbetat med killar och om jag skulle ha tagit illa upp för sexskämt hade jag inte blivit långvarig, det är istället en bra skola för att öka sin människokännedom.

Snabba puckar!

Satt hemma i godan ro, när en taxi kör upp på gården och en chaffis rusar ut och säger med emfas: "Nu är det kris"

Jag, som först tror att nån stor samhällsomstörtande militärkupp inträffat, och att vi taxichaufföre av någon outgrundlig anledning skall evakueras (snacka om att man har en livlig fantasi som slår igång på en microsekund) blir alldeles kall, men han fotsätter "Kan du börja köra nu?" Jag har fått en färdtjänstkörning som håller på till 23" Jag tackar då min lyckliga stjärna för min svaghet för rödvin till grillat, jag har ju redan smuttat på BiB och klarar mej alltså undan denna taxtkörning. Han drar stressat fram telefonboken och fortsätter leta chufför medans han sladdar vidare.

Phu, jag fortsätter att tillreda den Biff Fajitas som det blir på grillen. Man grillar en bit ryggbiff person, skär upp i skivor, häller på en stark dressing av olivolja, salt, peppar, honung, vatten, hackad chili, hackad mango, koriander. Sen rullar man in kött, avocado, lök och annat man gillar i en tortillas. Mums.

Sambon är visserligen och fiskar med sin kompis, men man kan ju inte garantera god fångst. Blir det fångst har sambon lovat att röka dom. Han har förresten studerat en sedan länge utlånad, men idag tillbakafådd bok om rökning. Så nu ska här byggas rök. Kalasbra, rökt mat är gott. Det vore ändå bättre om sambon byggde sin rök själv, men drömmar är till för de sovande.

Dagens lärdom: Ordet veto är latin och betyder jag förbjuder. Det var ett uttalande som konsuler (nej, inte konsulter) i romarnas styrande råd kunde uttala när de ville stoppa konkurrenters förslag.

Jämlikhet, javisst, men vems?

Jag vet inte hur många gånger små och stora damer sagt att: Oj, en kvinnlig taxichufför! Jag skulle aldrig våga köra taxi på kvällen, är du inte rädd? Man hör ju om allt som händer.

Jag blir faktiskt fruktansvärt trött på den frågan. Jag är inte rädd för att köra taxi. Jag är väldigt medveten om allt som händer i samhället och har största respekt för att både män och kvinnor kan vara rädda i olika lägen. Men jag vill hävda att jämlikhet för mej är inte bara att kvinnor ska ha rätt till alla förmåner som män har utan även rätt att ta del av de risker och nackdelar som män har. Det jag brukar irritera mej på hos de s.k feministerna är att de talas bara om hur bra det är att vara män och att vi kvinnor ska få ta del av lika löner och mindre hushållsarbete, men de talar nästan aldrig om att de ska kämpa för rätten att få byta däck på bilen, lyfta tungt, rensa trekammarbrunnar som kraschat etc. Nej, då är vi kvinnor så tacksamma för att männen finns.

Jag tycker det bästa sättet att bli jämlik är att ta för sej bara. Göra det man vill och sluta gnälla över orättvisor. Vill man som kvinna in i en bolagsstyrelse är det väl bara att kavla upp armarna och börja engagera sej. Om vi kvinnor ska komma ifrån spisen (om man nu vill det) så lämna spisen. Vill du att pappan till dina barn ska vara hemma lika mycket som du när barnen är små så skaffa en karl som vill det.

Sluta gnäll om att karlar gör för lite om du iallafall hela tiden har åsikter om hur dom gör det dom gör. Du skapar alltid din egen tillvaro. Om du tycker att du vill ändra på ditt liv, så gör det, ingen annan kommer att göra det åt dej (speciellt inte feminismen). Om du vill vara jämställd så börja själv att vara det. Gör allt du vill utan att fundera om det är manligt eller kvinnligt så kommer en balans att uppträda, jag lovar.

Dagens lärdom: Ordet Påsk kommer fråm hebrieiskans Pesach (lite osäker på stavning) som betyder "Att gå förbi". Högtiden pesach, den judiska påsken, hålls som en hågkomst över uttåget ur Egypten den natt då påsklammet slaktades och dödsängeln skonade Israels folk genom att skriva detta på deras dörrar¨när Herodes hade påbjudit slakt av alla små pojkar.

Vandringskväll

Jobbade hårt i fredags. Slogs av en konstig sak: Vart jag än åkte på kvällen, Enånger, Bergvik, Söderhamn, Norrala, var folk ute och gick. Familjer, ungdomar ja, alla var ute och klev i mörkret. Som om hela Gävleborgs län hade drabbats av kollektiv "gåbingo" (ja, det är nåt som förekommer här, folk tar en bingobricka i nån lokal och gör sen grannskapet osäkert) Det enda som gjorde mej orolig är att inga hade reflexer på sej. Vad i övrigt som allt detta promenerande betyder vet jag inte, kanske att jag själv ska börja röra på mej mer.

Italiensk kväll

Ikväll blev det italienskt. Vi gjorde supergoda köttbullar med riven parmesan och vitlök i. Till det tog vi Ajvar Relisch, en sort med tomat och vitlök. Creme fraiche, tapenade och en salsa på lök, körsbärstomat, dragon, ruccola, rödvnsvinöer, salt peppar var oxo gott till. Till det ett gott rödvin. Till saken hör att det ringde en åkare och först frågade om jag ville jobba natt. Det ville jag inte med tanke på den kväll vi planerat Efter maten ingår ju en massa annat om ni förstår vad jag menar ;). T.om bakfyllan är mysig med en massa tecknad film i soffan (vi ska se Pettson o Findus, Gubbens År).

När jag precis korkat upp vinet ringde åkaren igen och undrade om jag ville börja kl 6 imorgon och det ville jag ju inte heller. Tusan oxo. Man gnäller om brist på jobb och sen vill man inte jobba, men jag har alltid svårt för kort betänketid. Nu måste jag sluta skriva för i ska titta på "Twighlight" Hörs iorgon.

taxitaxor

Nu har jag varit ute och kört ett tag. Det har varit vinprovning på ett av hotellen i stan och det har varit en hel del körningar därifrån. Det är alltid roligt med folk som inte åker taxi xå ofta, de är oftast väldigt tacksamma och frågvisa. En dam var helt övertygad om att det kostade mer att åka taxi ju fler man var i bilen. Det tog ett bra tag att övertyga henne om motsatsen, att det var samma pris oavsett hur många man var i bilen.

Nu brottas jag mest med hungern och suget efter nåt att stoppa i mun. Eftersom det var första dagen på mitt nyttiga liv idag (tränade ju för första gången på länge idag) gick godis och sånt bort, men jag har ätit en rejäl leverpastejsmacka och ett par äpplen. Har nu bara 2,5 timmar kvar att jobba, hurra!

Jobb igen

Har nu ett av mina mer och mer sällsynta arbetspass. Det är tufft att vara extrachaufför nuförtiden. Men jag har valt det själv och det funkar än så länge. Ikävll var det ganska lugnt i Söderhamn. Hinner med en del kapitel i ljudboken på mobilen, Lyssnar på "Flickan som lekte med elden" av Stig Larsson. Det är så grymt spännande, men problemet med mp3 i mobilen är att det inte går att spola framåt, så om det ringer eller om man får jobb så måste man börja från början. kan dock inte låta bli när det är så spännande.

Nu skulle man vilja ha ett lite längre jobb så tiden inte står så himla still. Ångrar att jag inte har med mig headsetet, får ta med mej det imorgon, då kan man ju "tjuvlyssna! även med kunder i bilen.

Ska nu jobba till 03 och det är bara fem timmar kvar. Konstigt nog går timmarna ganska fort ikväll ändå, trots lite jobb. Det är bra. Längtar hem till sängen och mp3-boken. Brukar vara perfekt att varva ner lite när man kommer hem. Det går aldrig att lägga sej direkt och försöka sova, även om man jobbat hela natten.

Tragiska livsöden

Kör taxi ikväll. Får i uppdrag att hämta en person vid en av stadens restauranger. Det står en magerlagd man i femtioårsåldern som är lite slirig och väntar på mej. Han vill åka till en liten by strax utanför stan. Jag känner på mej att han vill prata, det ligger liksom i luften.

Han börajr berätta, han blev arbetslös för ett par år sedan och tyckte att det då lät som en bra idé att flytta in hos sin mor och far och hjälpa dom lite samtidigt som han fick ett billigare boende. Till en början gick allt bra. han fixa de och donade på huset. När hans far gick bort vid julen 08 började helvetet, hans mor blev mer och mer krävande. Hon blev elak och anmärkte på allt han gjorde. Modern var 80+. Ingenting han gjorde blev rätt och han fick skäll för allt. Hans yngre bror som bor söderut kommer och hälsar på ett par gånger om året. Då passar modern på att få honom att göra en massa saker på kåken etc, och det gör han ju gärna för att tysta det dåliga samvetet. När han sen åker tjarat modern och säger: "Tänk så mycket X kan göra, du skulle vara som honom".

Mannen berättar vidare att han troligen inte skrattat på två år. När han tittar på TV brukar han flabba till nån gång, men det når aldrig hjärtat säger han. Han sitter varje kväll framför TVn på sitt vindsrum och gråter, han tar ibland en promenad till macken och några gånger om året tar han taxi till stan och går ensam på restaurang och äter och dricker lite. Det lindrar för stunden, men sen är han lika ensam och ledsen igen. Enda gången han gläds är när han får gå till macken eller gå på skithuset. Modern gillar dock inte alls att han överhuvudtaget lämnar huset.

Jag frågar vad som skulle hända om han helt enkelt flyttade, men han säger att han inte har råd med eget boende, utförsäkrad som han är. Han ser absolut ingen utväg ur sitt erbarmliga liv.

Jag känner mej förtvivlad, man kan inget göra för att lindra hans smärta. Man är bara en människa som som hastigast passerar i hans liv. Man har lust att ta honom i hand och säga, kom med mig hem, jag tar hand om dej och ger dig nåt att skratta åt, men man får bara hoppas att han mår bättre av att prata ett tag. Han säger att han sitter och väljer mellan "kula och hagel", men lägger snabbt till att det gör han egentligen inte alls för han är inte en sådan person och jag tror honom. När jag stannar taxin (utom synhåll för modern) trillar tårarna på hans kinder. Vid sådana tillfällen både älskar och hatar jag mitt jobb. Han ber om ursäkt för att han upptar min tid och går iväg mot huset. Jag säger att ha ska ha det så bra och tycker att orden fastnar som ludd i munnen. Inget jag har att säga räcker liksom till.

Nu fick jag jobb igen. Vi hörs starx igen.

I väntan pa att få jobba

Klockan är 19.45 och jag sitter och väntar på att få åka och jobba 22.00. Det är en konstig tillvaro. Jag tycker inte att jag kan börja med någonting, man bara sneglar på klockan och räknar ner. Jag ska bara jobba i fem timmar så på så sätt känns det iallafall inte så tungt. Det kommer nog att bli ganska lungt på taxifronten. Man får väl ta med sig datorn och fulsurfa lite och knacka på sin blogg.

Dagens lärdom: Om man helt random sitter och slår takten med något, tex om man är nervös eller har tråkigt, så hamnar alla människor på en takt av ca 2 slag/sek. Det verkar vara nån slags inbygd metronom. Dock saktar det av med åldern.

Natten rullar vidare/taxin gör det inte

Ja, vad ska man göra, man får blogga lite för att få natten att fortskrida. Vädret är -3 grader, vilket är ganska behagligt.

Nu är jag enda taxin i Söderhamn vilket känns ganska märkligt. Jag flyttade alltså hit till Söderhamn från Västerås för drygt ett år sedan och kan fortfarande tycka att det är märkligt. Inte att jag hamnade här för var ska man vara om inte hos sin älskling, utan mer att man faktiskt har bytt sitt "hemma" Från att ha bott i Västeråstrakten i hela sitt liv har man nu Hälsinglands berg omkring sej. Det är som om själen har svårare att flytta än kroppen. Själen flaxar lite vilset ibland och undrar vad som står på. "Vad gör du här" viskar den, "får du verkligen göra så här?" "Ska du inte ta och stanna kvar där du blivit placerad?"

"Nej", får jag säga då, jag bor där jag vill, inte var det förväntas av mej. Aha, den gamla klyschan: Förväntan. Vems? Troligen min egen som jag dock är snabb att klistra på andra. "Visst måste de tycka jag är galen som flyttar ifrån barn och vänner". Det är en fråga som jag ställer mej dagligen. Vad är svaret? Jag vet inte. Barnen kan man på nåt sätt aldrig flytta ifrån hur långt bort man än hamnar, men kärleken till en partner dör faktiskt av avstånd. Det är lite som att välja mellan pest och kolera. man saknar sina barn så det värker, men måste på nåt vis till slut ända välja partnern. Hur skulle det se ut om man klamrade sig fast vid barnen, de skulle troligen göra vad som helst för att skaka av sig greppet. Plantor ska inte stå i växthus för länge, de dör då, nej ut med dem i ljuset och vida världen så de får växa fritt. Ge dem bra jord att växa i bara så ordnar det sig.