
In med kläderna i tvättmaskinen. Växeln hade lovat att jag skulle få vara hemma tills de körde ihop sig igen. Jag hade hoppats att det skulle drjöja ett tag och kraschade i soffan. Sov som en stock när det ringde 20 minuter senare. Hade ju inte hunnit göra mina detox-matlådor så det blev en sallad på Statoil. Huvudvärken gav sej inte. Jag föll till föga och tog en Treo (ajaj under en detox, men vad gör man när man nästan inte kan se vägen för smärta) Jobben bara strömmade in. Jag började känna av blodförlusten (måste ha blivit upp mot en halvliter), men stretade på och fick min belöning när jag fick en underbar gube i bilen som bodde mitt ute i ingenstans och berättade målande historier om livet i Nianfors.
Mot kvällen fick jag åter en glad kund, en gube det också, som berättade om en gammal tant som han beundrade hela sitt liv, hon var född 1878. Tänk vilka historier hon berättat för honom och som han vidarebefordrade till mej. Bl.a. var hon ögonvittne till när Sundsvall brann (1888)

Jag har också ett erkännande att komma med. Jag åt ett Minimeal. Både hamburgaren och stripsen smakade underbart, jag fullständigt proppade i mej. Hoppas kroppen förlåter mej. Imorgon ska jag fortsätta med detoxen. Det går nog lättare när jag är ledig ett par dagar. Rawfood, here I come!

Kvällen slutade med att jag tappade bort personsökaren. Den var bara puts veck från byxhällan där den alltid sitter. Efter att ha arbetat 13 timmar, tog jag min lagstadgade dygnsvila. Fy, vad skönt att komma hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar