söndag 15 augusti 2010

Vargtimmen

Hörde en sommarratare som heter karin Johannisson. Hon hade en spännande diskussion om nattsömn; (lite förkortat)

"Varför är vi så fixerade vid att vi måste sova hela natten igenom? Är det så att själva föreställningen om den obrutna nattsömnen är kulturellt inlärd?

Det sägs att sömnmönstret för länge sedan var vad man kallade för uppdelad sömn. Det innebar ett första längre sömnpass, som kallades den första, ibland döda sömnen, och som helt bestämdes av kroppens fysiska uttröttning, vid midnatt vaknade man och tillbringade en eller två timmar i den sk vakenvilan, sen följde den andra sömnen, morgonsömnen. Vakenvilan var ett säskilt tillstånd med stilla aktivitet. Ibland steg man upp för att gå ut en sväng, röka en pipa, byta några ord, men oftast blev man kvar i sängen, bad böner, mediterade, pratade lite med sänggrannen. Det sägs att samlag, som man oftast var för trött för efter dagens slit, ägde rum under vakenvilan. Det här sömnmönstret försvann när man fick tillgång till elektricitet och började lägga sej senare, efter mörkrets inbrott. Men vakenvilans särskilda stämmning har beskrivits flera gånger. Många författren har beskrivit det; t.e.x. Lewis Stewensson (Skattkammarön) har sagt "aldrig har det funnit en mer perfekt timma". Det gäller att våga vara vaken, lyssna in den särskilda stämmningen, tystnaden, stå vid fönstret, betrakta natten, uppleva alla sina sinen som skärpta. Läsa, lyssna till musik eller bara tänka.

Försök har visat att försökspersoner, utan tillgång till konstgjord belysning, som låter dagsljuset bestämma dygnsrytmen just går över till en två-periods sömn. Vilan däremellan förknippas inte med oro utan vila och reflektion, ett meditativt tillstånd. Kan det vara så att det är moderna tider som skapat ett sömnmönster, som definierar varje vakenhet som onaturlig, sömnlöshet som tomrum, ett slags outnyttjad tid? "om jag inte sover nu, kan jag inte prestera imorgon"

Sömnforskare säger "ungefär fem timmar efter insomnandet når vi botten nivån. Det är nu som vi är som mest svårväckta och sover som djupast" Detta borde inträffa runt midnatt om man lägger sig sju vid mörkrets inbrott. Det är då spökena sägs komma, Hamlet hade sin spöktimma då. De flesta spökhistorier bygger på midnatt. Sen har sänggåendet skjutits framåt beroende på att vi fått elektricitet och inte behöver gå och lägga oss vid mörkrets inbrott- "midnatt" är inte längre klockan tolv, utan skjuts framåt. Spökena flyttar så att säga fram till tidig morgon. Midnattens spöktimme blir morgonen vargtimme.

Experternas råd vid sömnlöshet idag är att man inte ska ligga och vrida sig utan just företa sig något stillsamt, just ett slags vakenvila."

Jag tycker det låter perfekt, att använda de där vakna timmarna till något positivt, inte bli stressad och börja älta. Jag kan mycket väl tänka mej att sova lite före sex också. Dom gånger man har vaknat och gjort något under t.e.x. en timma och sen somnat igen, vet ju vilken skön sömn man får då. Jag och sambon tittar alltid på någon serie på TV innan vi somnar. Ibland är man så trött att man inte orkar se klart. Då kan vi vakna på morgonkvisten och titta på varandra och säga "ska vi se klart det där avsnittet?" Vi gör det, och somnar sedan helt ljuvligt igen.

Jag tänker fr.o.m nu förespråka vakenvilan. Jag sparar numera alla sommarprogram (eller en ljudbok) i podform på mobilen. Dem kan jag lyssna på under natten när demonerna kommer krypande. Jag gör alltså om vargtimmen till vanlig simpel vakenvila.