Leve nördarna!

Såg ett TV-program om tågnördar. Bl.a en kille som trots fruns protester byggt en tågbana i källaren. Han var helt exalterad och visade och berättade. Han var barnläkare och hade "bestämt" att barn inte har en utvecklad motorik för hans små tåg förrän de var i 9-års-åldern. Han såg lycklig ut över att hans egna barn fortfarande hade några år kvar tills de fick leka med hans tåg.

Han visade upp en liten manick han byggt; en "grässtrå-uppställare". Han hade byggt ihop en elektrisk myggjagare med en tesil och fått en mojäng som han förde över den konstgjorda gräsmattan på banvallen. Av statisk elektricitet fick han de små grässtråna att stolt peka rakt upp.

Sen var det en snubbe som var pastor i en baptistförsamling som hade tågbana i källaren. Han hade byggt 2-meters moduler. Han berättade att han och hans likasinnade brukade träffas i t.ex nån gymnastiksal. Då tog alla med sig två moduler var; "Om vi är 50 personer, och alla tar med sig två moduler var så blir det 200 m tåg" Fantastiskt. Han hade också små granar i garn; "det är mina garnar" sade han och skrockade nöjt.

Jag bara älskar sådana personer.

Nya planer

Jag har inte varit ute här och skrivit på länge. Inte för att det inte har hänt nåt utan för att det har hänt "för mycket". Jag har av en händelse fått luft under vingarna och fått en ca 2 år gammal dröm att lyfta mej lite över marken.

När sambon tatuerade sig frågade tatueraren mej om jag hade tatuering. Han fick se den och tyckte den var schysst. Då får jag plötsligt höra min mun säga: "Jag skulle vilja lära mej tatuera"

På den vägen är det. Jag har köpt grejer av honom och han har stöttat mej som fan. Jag har redan gjort en tatuering på mej själv, så nu återstår bara att träna, träna och träna. Ska ge det hela ett år så får vi se hur det går. Man/jag blir lite för fokuserad bara och kan inte få ihop tankarna till att blogga om annat, men nu har det hela gått in i ett stillsammare läge, så nu är jag tillbaks.