lördag 28 februari 2009

Tragiska livsöden

Kör taxi ikväll. Får i uppdrag att hämta en person vid en av stadens restauranger. Det står en magerlagd man i femtioårsåldern som är lite slirig och väntar på mej. Han vill åka till en liten by strax utanför stan. Jag känner på mej att han vill prata, det ligger liksom i luften.

Han börajr berätta, han blev arbetslös för ett par år sedan och tyckte att det då lät som en bra idé att flytta in hos sin mor och far och hjälpa dom lite samtidigt som han fick ett billigare boende. Till en början gick allt bra. han fixa de och donade på huset. När hans far gick bort vid julen 08 började helvetet, hans mor blev mer och mer krävande. Hon blev elak och anmärkte på allt han gjorde. Modern var 80+. Ingenting han gjorde blev rätt och han fick skäll för allt. Hans yngre bror som bor söderut kommer och hälsar på ett par gånger om året. Då passar modern på att få honom att göra en massa saker på kåken etc, och det gör han ju gärna för att tysta det dåliga samvetet. När han sen åker tjarat modern och säger: "Tänk så mycket X kan göra, du skulle vara som honom".

Mannen berättar vidare att han troligen inte skrattat på två år. När han tittar på TV brukar han flabba till nån gång, men det når aldrig hjärtat säger han. Han sitter varje kväll framför TVn på sitt vindsrum och gråter, han tar ibland en promenad till macken och några gånger om året tar han taxi till stan och går ensam på restaurang och äter och dricker lite. Det lindrar för stunden, men sen är han lika ensam och ledsen igen. Enda gången han gläds är när han får gå till macken eller gå på skithuset. Modern gillar dock inte alls att han överhuvudtaget lämnar huset.

Jag frågar vad som skulle hända om han helt enkelt flyttade, men han säger att han inte har råd med eget boende, utförsäkrad som han är. Han ser absolut ingen utväg ur sitt erbarmliga liv.

Jag känner mej förtvivlad, man kan inget göra för att lindra hans smärta. Man är bara en människa som som hastigast passerar i hans liv. Man har lust att ta honom i hand och säga, kom med mig hem, jag tar hand om dej och ger dig nåt att skratta åt, men man får bara hoppas att han mår bättre av att prata ett tag. Han säger att han sitter och väljer mellan "kula och hagel", men lägger snabbt till att det gör han egentligen inte alls för han är inte en sådan person och jag tror honom. När jag stannar taxin (utom synhåll för modern) trillar tårarna på hans kinder. Vid sådana tillfällen både älskar och hatar jag mitt jobb. Han ber om ursäkt för att han upptar min tid och går iväg mot huset. Jag säger att ha ska ha det så bra och tycker att orden fastnar som ludd i munnen. Inget jag har att säga räcker liksom till.

Nu fick jag jobb igen. Vi hörs starx igen.

fredag 27 februari 2009

Storleken spelar roll


Vem har sagt att moderna karlar inte bryr sig om storleken. Gissa vilken dator som är min och vilken som är sambons?

torsdag 26 februari 2009

Erfarenhetslexikon

Jag måste tipsa om en rolig bok som ligger på vår toa. Jag läser grundligt, men sambon läser de korta notiserna för att hinna klart innan han är klar om ni fattar vad jag menar. Det är "Erfarenhetslexikon, en handbok som bygger på glada, roliga, sura och bittra erfaranheter" av Kjell Eriksson och Ola Karlsson. Här kommer ett prov på notiser:

"Hillevi hade fått nog. Hon ville ha en lön i nivå med alla andra på förtaget, för hon hade hört hur bra alla andra tjänade. Hillevi bokstavligen stormade in på chefens kontor, slog näven i bordet och krävde att få minst lika mycket som Ellen. Det fick hon okså när chefen sänkte hennes lön med tusen kronor"

På tal om nåt helt annat så åt vi en riktigt budget-mys-mat igår. Man tar tortillas av valfri sort, lägger ett lager ost mellan och steker dem i het stekpanna. Sedan skär man i tårtbitar och dippar i valfri favvo-dip, (tacosås, gräddfil, hummus, guacamole t.ex)

onsdag 25 februari 2009

Arge snickaren

Sitter och ska titta på Arge snickaren. Helt underbart, av samma anledning som jag gillar Lyxfällan, Rent hus och Du är vad du äter. Jag är helt enkelt inte lika korkad som de i programmen. Jag tar inte korkade sms-lån, jag åker inte taxi när jag är fattig (lever ju på sådana istället!), jag äter inte dessa berg av beige mat och jag har inte maggots under kudden. Det känns bra att säga. Jag tycker synd om dom som hamnat i dessa fällor. Programmen har till syfte att förhindra att andra hamnar där och där har de träffat rätt. Sen har de det obligatoriska överaskningsmomentet med glädjen hos de inblandade när kåken blir beboelig, pengarna räcker längre, midjemåttet minskar och man faktiskt kommer fram i huset.

Det är verkligen feel-good program med en stegrande dramaturgi. Jag tror dessutom att jag lärt mej en hel del grejer. Jag är iofs kunskaps-missbrukare. Ni har ju märkt min käpphäst "dagens lärdom". Jag älskar att lära mej småsker, som att Bill Clinton har 48 i skor (;P)

Idag har vi ätit riktig husmanskost. Kokt falukorv, senapssås, potatis och broccoli. Man kokar helt enkelt hel falukorv i vatten med buljong eller kryddpeppar och lagerblad ca 10 minuter. Gör vanlig vitsås (smält 2 msk smör, ha i 2 msk mjöl, tillsätt mjölk (ca 4 dl) och koka upp under omrörning) smaksätt sedan me en god senap, salt pappar. Kalasgott.

tisdag 24 februari 2009

Amerikansk RipOff

Tittade just på andra avsnittet av The Mentalist. Det är ju en klar ripoff på Mord i Sinnet (Wire in the Blood) Kan inte sluta att förundras över att amerikanarna alltid måste göra en egen variant på allt bra. Jag älskade Mord i Sinnet (har alla DVDe) och tycker den är överlägsen The mentalist. Jag har hittils inte sett något som blivit bättre i Amerika. Ta T.ex The Office, underbar i den brittiska varianten och outhärdlig som amerikansk kopia. Undrar om alla amerikanare tycker precis tvärtom?

TV-spelskväll

TV-spelskväll för mej betyder att sambon, en kompis och svärfar spelar diverse sportspel på WII. Det betyder att jag tar med mej nån bra serie (just nu Brieshed Revisited från 81) nån gott att äta, lilldatorn och en bra bok (just nu Thriller med noveller uvalda av James Patterson) till sovrummet och bäddar ner mej, tänder lite ljus och bara chillar i fyra timmar. Svärfar hade visst arit orolig för att jag skulle känna mej undanträngd, men när han läser detta kan han nog spela vidare med glatt humör. Hörde nyss sambon vråla "Yes sir, I can boggie" så det är nog golf ikväll!!

Jag tycker att sängen är en underskattad tillflyktsort. Man kan göra mycket mer än sova och ha sex. Sambon och jag har förvisso utökat aktiviteterna till att oxo titta på nån serie (just nu Millennium). Men jag tycker att även ätande, drickande, bloggande, komponerande, telefonpratande, planerande, surfande, stickande, målande och liknande passar alldeles perfekt för horisontella aktiviteter i bolstad miljö.

Dagens lärdom: Om man smessar när man kör bil minskar uppmärksamheten med 91%, om man röker marijuana minskar uppmärksamheten med 35%.

måndag 23 februari 2009

Fettisdagen

Imorgon är det dags för semlan. Semlor för mej är lite tveeggat. Jag träffaade min sambo den 4 februari. Alltså hade vi inte känt varandra så länge när det var dags för fettisdagen. De var t.om. slutsålda i affären och jag bestmde mej för att visa mina kulinarska färdigheter och fixa hembakta semlor. jag köpte allt man behövde och satte igång. Dom blev hyfsade och vi käkade på tisdagskvällen. På morgonen efter var vi båda magsjuka. Den blivande sambon hade diaré och jag kräktes. Vi var ganska dåliga och boven blev mina semlor.

Det var dock inte helt fel att gå igenom en gemensam magsjuka tidigt i förhållandet som ren teststation. Man kan inte vara annat än sig själv i det läget. Både vi och förhållandet överlevde, men baka semlor får jag inte göra mer. Knappt att vi äter köpta, men imorgon blir det nog ett par. Väl bekomme!

Dagens lärdom: Man kan göra högrev mörare än oxfilé om man lägger skivor av det i en form, häller på rödvin och låter det stå i 100 graders ungsvärme i ca 6 timmar. (Per Johansson, Växbo krog) Bon apetíte!

Oscarsgalan


Klockan är nu 02.19 och jag är tvärpigg. Om ett par minuter börjar själva galan. Inledningsnumret av Hugh Jackman var helt suveränt.

Bästa kvinnliga biroll: Penelope Cruz. Kommer aldrig att se filmen, så jag vet inte vad jag ska säga om det.

Orginalmanus: Lance...nånting för Milk. verkar bra. Ska nog se den nångång.

Filmmanus: .....Kommer inte ihåg namnet men det var för Slumdog Millionaire. Kommer kanske att se den. Är inte riktigt fångad a storyn och blir lite misstänksam mot filmer som får så mycket priser.

Animerad film: Wall-E. Äntligen nåt man sett. En kalasfilm. Animerat drama.

Animerad kortfilm: Vann gjorde en japan som sa "sank you" i hela tacktalet.

Scenografi: The.....of Benjamin Button. Måste ses.

Kostym: Ducess. Är inget större fan av kostymfilmer och hade inte ens hört talas om filmen.

Makeup: Benjamin Button. Kan man förstå. Måste oxo ses.

Foto: Ben Stiller karikerade Jaquin Fhoenix. Ganska träffsäkert. Priset gick till fotografen i Slumdog Millionere.

Kortfilm: Toyland.

Bästa manliga biroll:
Heath Ledger. Väldigt väntat. Man fällde en tår. Fadern, frun och systern tog emot priset. Det blir dottern Mathilda som får behålla priset sen när hon blir 18.
Men skulle han ens blivit nominerat om han inte dött?

Dokumentär: Man on wire. Vet inget om det. Han som det handlade om gjorde lite trix.

Dokumentär kortfilm: Smile Pinky.

Visuell effek: Benjamin Button. Måste ses.

Ljud: The Dark Night. Den känns dock som om den visades för så länge sen så man nästan måste se den igen. Var det bra förra året.

Ljudmix: Slumdog Millionaire. Suck.

Klippning: Slumdog Millionaire.

Flmmusik: Slumdog

Filmlåt: Slumdog "Jai Ho"

Bästa utländska film: Departures. Ytterligare en japansk film med en japan som säger "sank you" i sitt tacktal.

Nu var det dags för obligatoriska hyllningen till de som dött under 08. Queen Latifha sjöng. Man slås alltid av att det är så många som dött. Paul Newman, Charlton Heston, Richard Widmark är väl några av de namnkunniga.

Bästa regi: Slumdog. Man börjar tröttna.

Bästa kvinnliga huvudroll: Kate Winslet i Reader. Hon verkar hel och ren på nåt sätt. Får väl lov att se filmen.

Bäst manliga huvudroll: Sean Penn i Milk. Lite otippat, alla hade väl gissat på Mikey Rourke. Men Sean är en himla bra skådespelare.

Bästa film: Slumdog... Gäsp...

GOD NATT, nu ska jag sova. Klockan är 05.54

söndag 22 februari 2009

Rapport från Oscarsgalans RedCarpet

Orvar Sävström är värd i studion i Sverige, bra. Nu är det "the red carpet" Amerikanarna är ju ganska otroliga, dom har speciella moderapportörer, intervjunissar och en massa olika stationer som dom rapporterar från, så glammigt och speedat så man blir alldeles fet i hyn. Det blir lite komiskt om man får syn på sig själv där i soffan, velourbrallor, myströja och kladdiga fingrar när man äter revbensspjäll med händerna. Nu rapporterar modesnubbarna om alla fula klänningar och det är roligare än de fina. Ser just Sahra Jessica Parker med för liten tuttdel till klänningen. Ganska irriterande att man visar reportrarna mycket mer än artisterna.

Nu har jag ätit upp revbensspjällen och cole slow. Är lite sugen på jordgubbar, men det är ju sex timmars program kvar så man får väl ta det lite lugnt.

Oscarsgalan

Inatt tänkte jag och sambon försöka vara uppe hela natten för att titta på Oscarsgalan. Vi har laddat upp med en massa god mat: grillade tjocka revbensspjäll med hemmagjord cole slaw, ostfyllda stekta torrtillas med tacodip, baguette att doppa i en massa inlagda grejer, chips o dip, cola, färska jordgubbar, färska annanas och glass. Jösses det räcker nog hela veckan.

Så idag har jag försökt sova och vila, det var förresten inget svårt eftersom jag jobbade till 3 inatt. Det var så mycket jobb att jag inte hann blogga alls!! Körde in nästan tre tusen kronor på fem timmar. Av det får jag behålla ca 800 spänn efter skatt, så det var inte fy skam. Sambon var hemma och sjöng sej hes på Rockband.

Dagens lärdom: Det går faktiskt ganska bra att klara sig utan vindrutetorkare även i snöstorm. Lugn, lugn, ring inte polisen, jag har hittat torkarmotor på laga.se. 400 - 600 spänn.

lördag 21 februari 2009

I väntan pa att få jobba


Klockan är 19.45 och jag sitter och väntar på att få åka och jobba 22.00. Det är en konstig tillvaro. Jag tycker inte att jag kan börja med någonting, man bara sneglar på klockan och räknar ner. Jag ska bara jobba i fem timmar så på så sätt känns det iallafall inte så tungt. Det kommer nog att bli ganska lungt på taxifronten. Man får väl ta med sig datorn och fulsurfa lite och knacka på sin blogg.

Dagens lärdom: Om man helt random sitter och slår takten med något, tex om man är nervös eller har tråkigt, så hamnar alla människor på en takt av ca 2 slag/sek. Det verkar vara nån slags inbygd metronom. Dock saktar det av med åldern.

Seasick Steve

Jag har fått en ny favorit, nämligen "Seasick Steve". Jag såg hon0m på SKAVLAN(skibra pratprogram på svt). Det är en amerikansk snubbe som spelar blues på en tresträngad elgitarr. Han bor i Norge just nu men har bott på 59 ställen på 27 år.
Jag är lite osams med html-koden så jag lyckades inte länka upp honom, men det är bara att söka efter honom på youtube. Han är sevärd.

torsdag 19 februari 2009

Underworld

Tittade på Underworld 1 o 2 igår. Ganska bra, iallafall en 4:a (av 5 möjliga) Vampyrer är ganska trovärdiga som filfigurer på nåt vis. Det är collt att leka med tanken att de faktiskt finns när fullmånen glittrar i träden en sen natt. På lajv hade jag en "close encounter" med en vampyr. Mitt i natten kolliderade jag nästan med en vampyr på väg till Navle. Jag blev som tur var inte angripen, men han stod och sniffade efter mej i luften ett bra tag, medans jag stod som fastfrusen och knappast vågade andas.

Dagens lärdom: Coop Gävleborg kommenterar Coops planer på att sälja sexleksaker/hjälpmedel i butikerna med "över min döda kropp". Hur långt har vi kommit egentligen? man tar sig för pannan. puss

tisdag 17 februari 2009

Bluetooth

Måste bara få säga att bluetooth-mojäng i örat är så oerhört fult. Lika fult som cykelhjälm. Vet inte riktigt varför jag tycker det, det är ju en hemskt praktisk sak. Men på något sätt ser de så fångt ut. Det ser ut som något man inte vill ska märkas, man ändå bara skriker ut sin existes. Lite överdimensionerat på nåt vis. Men för all del, jag kanske har ett själv en dag. Puss på er.

Nedslag i kösamhället

Stå i kö kan vara ganska personlighetsuvecklande såtillvida att man får en iblick i sitt eget ganska komplexa känsloliv. Jag skulle handla lite grejer på den lokala ICA-affären. Vid kassorna försöker man välja den som verkar gå snabbast. Redan där väger man in olika saker, antalet kunder i kön, mängden varor som kunden har etc. Jag skulle väl anat oråd när kunden före mej bytte kö, men jag trodde bara att det skulle gå fortare, tji fick jag, det var nu problemen började. Framme bakom kassörsskan stod en kund som ville ha tillbaks 10:- beroende på en felmärkning. Jag hade nu oxo kommit till det läge där det blir pinsamt att byta kö och tveksamt om man skulle tjäna på det.

Nu vidtar istället den del i köandet där man visar sitt ogillande med minspel. Detta är helt sjukt, men nu står jag och försöker se kränkt ut över att någon kan vara så fräck och sinka mej. När kassörskan tittar åt mitt håll tar jag på en min som säger: Nu är jag missnöjd över detta, skynda på nu. Jag skäms när jag skriver detta för det innebär ju att jag förvärrar den stackars kassörskans jobb. Jag är ju själv taichaufför och föredrar glada kunder. Jag står alltså och försöker psyka en stackars oskyldig servicemänniska. Detta slog mej plötsligt och jag blev förlägen, men känslan av orättvisa där mitt i stressen blev rent fysisk. Jag blev arg på kunden som hade fräckheten att hävda sin rätt och kassörskan som hade fräckheten att göra sitt jobb. Varför reagerar man så här? Det är ju inte alls viktigt att allt går fort. Hur gör man för att tänka mer positivt och inte gå igång så där? Jag vill säga till alla kassörskor: "Ni gör ett bra jobb, jag skulle inte få mat om ni inte fanns, strunta i alla sura miner, det är bara mina egna stressade egocentriska reaktioner".

Så komplicerat kan jag alltså ha det i vardagen. Jag har alltså lite "anger mangement" att ta itu med.

Dagens lärdom: Om man vägde alla nu levande djur så skulle myrorna väga 25% av den totala vikten. Hua, dom är några stycken!!

måndag 16 februari 2009

Godisdag

Idag blev det en godisdag. De är väldigt sällsynta, men då och då dyker de upp. De föregås vanligen av någon dags suktande. Man planerar lite och väljer sorter i fantasin. Jag och sambon bestämde oss för att handla godiset på Barnens Hus där de bara tar 4,90/hg. Sagt och gjort. Det blev en stor påse för 29,90:- + ett Kinderägg till sambon. Hemma lades godiset upp i en skål, hatar påsar på bordet. Denna skål kommer nu att räcka i ca en vecka, bra va?

Dagens lärdom: Killar gillar "slaskigare" kyssar eftersom testoseronet i saliven sägs öka kopulationsvilligheten hos kvinnor. Puss på er grabbar!!

söndag 15 februari 2009

Söndag i soffan efter nattligt strömavbrott

Nu har man tillbringat nästan en hel dag i soffan. Slutade jobba 03 inatt. När jag kom hem var huset helt nedsläckt. Jag hade med mig vattendunkar (hr lite gult vatten) så det var lite att trixa med. Hittade inte nyckelålet i mörkret och svor över sambon som jag trodde hade släckt allt i el-spar-iver (har haft lite tuffa elräkningar) Väl inne upptäcker jag att det inte går att tända en enda lampa, strömmen var väck. Går ut på vägen igen och spanar mot grannen, man brukar alltid se deras utebelysning, men nej, inte en ljus. Går in och tänder lite stearinljus 0ch letar reda på senaste elräkningen där det inte bara står en hiskeligt stor summa att betala utan oxo ett telefonnummer om man har strömavbrott. "det är just nu strömavbrott i Bollnäs, Rengsjö, Söderhamn och Mo med omnejd (hos oss ), vi felsöker och återkommer på detta meddelande när vi vet när strömmen kommer tillbaks" Alltså ett väl utspritt strömavbrott. Det känns lite skönt för det är ju krångligare att vara ensam om avbrott.

Kände på elemeten, kalla, och tyckte att det var ganska kallt inne. Gick upp och väckte sambon som efter en Alla Hjärtans Dag med grabbarna (ja älskling, jag tänker tjata lite mer) sov ljudligt. Observerade att han iallafall hade raggsockorna på sig så det skulle nog inte gå någon nöd på honom. Gick sedan själv och lade med i extrasängen med pyamas på. Ringde telefonsvararnumret ett par gånger, men fortfarande ingen ström. Började känna mej lite kulen och fantiserade om en vardag utan ström. Vaknade dock nån gång vid 6-tiden av att det blev ljust här och där i fönstren, skönt, strömmen tillbaks. Somnade skönt och tryggt igen.

Sedan har det varit en lång dag i soffhörnet då jag inte gjort så mycket med än tittat på dumburken och sovit framför densamma.

Dagens lärdom: Av alla människor som någonsin levt på jorden lever 10 % av dem just nu, sug på den ni!!

lördag 14 februari 2009

Alla Hjärtans Dag på egen hand

Sitter i soffan och firar AHD på egen hand. Jag har en sambo som "inte tror på" sån skit. Vi hade iofs en riktig myskväll igår med tvårätters. Kammusslor med kaprisvinägrett och fläskytterfilé med grönpepparsås och klyftpotatis. Mums.

Men idag var det grabbarna som gällde för sambon. Jag blev lite besviken, men det blir jag titt som tätt så det är bara min egen skit att tampas med. Jag skulle aldrig komma på idén att inte låta sambon göra det han vill, men får då som sagt tampas med lite besvikelse ibland. Jag ska ju dessutom jobba kl 22.00 - 03.00 ikväll så det är ganska skönt att ta det lugnt. Har nyss ätit lite grillad kycklinfilé, ris och tazatsiki. Sambon är förresten inte långt bort, han är i våran musikstudio vi har på tomten och lirar med polarna och dricker öl, en helt ok tillvaro. Dock gör ett stort ölintag attt ljudnivån på sambons sovande höjs, så det blir att sova i extrasängen inatt, men det är helt ok det med för den är skön att sova i och man kan ligga och läsa när man kommer hem, ett bra sätt att varva ner när man kommer hem mitt i natten.

Dagen bonuslärdom: Hörde på radion att förmågan att hålla takten jämt en längre tid är sammankopplat med hög intelligens. Tur att man har en sambo som är trummis då!!

Sälja lägenhet

Att sälja lgenhet är ett äventyr. Håller på och säljer en i Västerås. Trots att man gå vidare i livet så är det iallafall ett ställe där man investerat känslor. Min lägenhet var en första manifestering av mitt nya liv. Där skulle jag växa och läka. (att en ny kärlek dök upp så fort var inte planerat, men trevligt) Alla val man gjorde vad gäller inredning gjordes med hjärtat. Det är en liten bit av mej som jag lämnar i väggarna. Målet i livet är ju att göra så lite uppbrott som möjligt. Uppbrott gör ont och har redan orsakat tårar. Hoppas att livet i Hälsingeskogarna är med permanent.

Det som dock inte smärtar alls är att lämna just det huset. Det bebos till största delen av pensionärer som vill ha det lika lugnt och skönt som de alltid haft det och i takt med att vissa lägenheter börjades tas över av yngre personer började gnället. Ljud som man inte hört (läs: modern musik) spring i trapphus etc. Det kom små gliringar i det lillla aktualitetsbladet typ "alla har inte samma musiksmak, tänk på det när du har balkongdörren öppen i sommar". Ironskt nog var det som störde mej mest en moraklocka i våningen över. Den dånade två gånger i timmen dygnet runt. Jag kände inte att det gick att klaga heller, klocka ska man väl få ha?

Mäklaren har ju som sagt gjort sitt nu, tagit kort, tipsat om hur man gör det attraktivt inför en visning etc. Nu får det tuffa på och förhoppningsvis är jag skuldfri i vår. Ska bli skönt.

Dagens lärdom: Kammusslor var riktigt gott. har varit lite skraj för dom, det har verkat så märkvärdigt. (och så har man sett så mycket på elake kocken att man nästan väntade sig att han skulle dyka upp och ryta "vhat are you doing? these are overkocked, fuck off!"

onsdag 11 februari 2009

Installera datorer

Hejsan, svejsan. dag har jag tittat på när svärfar fick datorn installerad. Det är alltid lika roligt att se när folk blir glada när de får en fungerande datorstation. När man haft en bärbar dator med groggskador och glapp här och där. Jag vet själv hur skönt det är, för jag skulle t.ex. alrig börjat blogga om jag inte köpt min lilla pluttiga dator ASUS EEE PC. Den är helt min och jag kan stoppa den i handväskan och bara sitta vart jag vill och skriva. Skriva är ju det jag brinner för.

Dagens lärdom: såg på Arge snickaren" och lärde mej där att såga med sticksåg uppoch ner. Dels för att hela tiden se sågblade utan att behöva blåsa bort sågsån och dels för att det är på "maskinsidan" man får det fula sågskäret.

tisdag 10 februari 2009

Lyckan


Dagens lärdom: Tittade på avsnitt 2 av SKAVLAN. Där talade de om lycka och det var forskare där som konstaterat att man kan känna lycka i max tre månader. Par som gift sej är efter ett år nere på en lägre lyckonivå än nnan de gifte sej. Vi har tydligen en normalnivå som vi hela tiden återvände till.
En man som vunnit en miljon jämfördes med en kille som hamnat i rullstol efter en olycka. Efter ett år var det ingen skillnad på deras lyckonivå. De var tillbaks på normalnivån igen. Om vi har en lyckonivå på en skala mellan 0 - 10 så befinner sig genomsnittspersonen på 5,8 oavsett om man talar med en eskimå, en massaj, en miljonär eller en taxichaffis i Söderhamn. Nej visstnej, svensken befinner sej på 5,6 (varför hörde jag aldrig). Alltså, slappna av och låt lyckan komma och gå medans du befinner dej i nuet och bara njuter (se inlägg 8 feb). Godnatt

måndag 9 februari 2009

Dagens lärdom

Tänkte jag skulle återuppliva ett tyvärr insomnat nyårslöfte, att lära mej något varje dag. Ibland är det riktigt klurigt att komma på något, men det fantastiska är att man oftast kommer på något vilket innebär att man faktiskt lär sig något varje dag.

Dagens lärdom: Att det var en palestinier som sköt Bobby Kenndy 1968 och att man inte löst mordet, men tror att det utfördes pga USAs alltför Israelvänliga politik. Det har inte hänt så mycket sen dess alltså!! (såg filmen Bobby, som föresten var så proppad med kända skådespelare att det nästan blev komiskt)

söndag 8 februari 2009

Outad blogg

Välkommen världen. Nu har jag läckt om bloggen, det känns lite nervöst.

Sitter och tittar på Letś Dance. Det är ju så himla kul. Gillar verkligen det programmet. Det är alla möjliga personligheter med. Som vanligen dras man med i alla turer. "Kitty, sluta med dina presenter, det är inte roligt längre". Bra att Bettan inte klämdes in i en korsett igen, det är inte snyggt på henne.

Apropå present så läste jag i Täppas Fogelbergs bok "trött, fet och 50" att ordet present kommer av tempuset present (presens på svenska) som ju betyder nutid. Alltså är det en present att vara närvarande i nuet. Är inte det fränt?

lördag 7 februari 2009

Mannen och maskinen

Vad är det med män och maskiner? Jag menar, går nånting att göra med en maskin eller iallafall något motordrivet så är dom där och jobbar. Om tvätthängning gick att göra helt mekaniskt, nån slags maksin som snodde med sig de blöta kläderna och fick de upphängda på linan så skulle jag aldrig behöva bry mej mer.

Jag har ett annat bra exempel. Burköppning: Jag har en snygg illröd "Klara" på väggen som öppnar burkar på ett nafs. Sambon föredrar en elektrisk sak som ska tas fram ur skåpet (sambon orkar inte skruva upp den nånstans) stickas in i ett uttag, burken ska sedan apteras (inte så lätt, nån magnet som ska hamna rätt, så locket blir kvar) sedan måste man hålla maskin och burk och trycka på en knapp, varvid burken snurrar och öppnas (i bästa fall). Men den är ju iallafall elektrisk! Jag blir helt fascinerad varje gång, tur att de flesta burkar nu har "ögla".

Sen har vi snöslungan, guds gåva till mannen! Oavsett väder så glänser det till i sambons annars slöa blick, "har det snöat kanske?" Oavsett trötthet, värk, kyla, feber (jo, han snöröjde i 39,8 C) så drar han igång det lilla monstret och stretar runt. Tack gode gud!

Matlagning har ännu inte blivit tillräckligt motordrivet, men måste fortfarande mäta upp, skära till, strimla, steka och dona, men sambon har skymtat ett ljus i tunneln, på TV-shop presenterar de en modul där du bara lägger in den frysta maten i en maksin med glaslock och ut kommer färdiga rätter. Jag känner det som om någon tog av mej glädjen att mixtra vid spisen, men sambon vädrar morgonluft. Kanske en som modul snart finns i ett kök nära mej, Hua!

fredag 6 februari 2009

Radiomissar

Som taxichaufför blir det mycket radiolyssnande och jag älskar när det blir små missar, det kan förgylla hela min dag. Här kommer två:

Författaren och dramatikern Harold Pinter gick bort för ett tag sedan. Varje timme nämndes det i nyheterna. Vid midnatt tog den manlige nyhetsuppläsaren till orda och sade med dramatisk röst: "dramatikern Harry Potter är död" Han hejdade sig ett sekund som om han anade att han sagt fel, men rättade aldrig det sagda. Man hörde hela nyhetssändningen att han funderade på vad som hade hänt, det blev alldeles som ett raster på hela sändningen, men någon rättelse kom aldrig. Jag kan tänka mej de yngre lyssnare som satte läsken i vrångstrupen, "mamma, mamma Harry Potter är död"

Det hade varit en olycka på kvällstid på E4:an. Trafikmeddelandet lät: "det har varit en olycka på E4an vid Axmartavlan, en bil har åkt in i vajerräcket, på platser befinner sej ett antal mörkrädda personer, ursäkta, jag menar mörkklädda" Denna felsägning får mej än idag att dra på smilbanden. Så kan min vardag lysas upp av bagateller. Pröva radio, du kan bli glatt överraskad. Puss!!

Natten rullar vidare/taxin gör det inte

Ja, vad ska man göra, man får blogga lite för att få natten att fortskrida. Vädret är -3 grader, vilket är ganska behagligt.

Nu är jag enda taxin i Söderhamn vilket känns ganska märkligt. Jag flyttade alltså hit till Söderhamn från Västerås för drygt ett år sedan och kan fortfarande tycka att det är märkligt. Inte att jag hamnade här för var ska man vara om inte hos sin älskling, utan mer att man faktiskt har bytt sitt "hemma" Från att ha bott i Västeråstrakten i hela sitt liv har man nu Hälsinglands berg omkring sej. Det är som om själen har svårare att flytta än kroppen. Själen flaxar lite vilset ibland och undrar vad som står på. "Vad gör du här" viskar den, "får du verkligen göra så här?" "Ska du inte ta och stanna kvar där du blivit placerad?"

"Nej", får jag säga då, jag bor där jag vill, inte var det förväntas av mej. Aha, den gamla klyschan: Förväntan. Vems? Troligen min egen som jag dock är snabb att klistra på andra. "Visst måste de tycka jag är galen som flyttar ifrån barn och vänner". Det är en fråga som jag ställer mej dagligen. Vad är svaret? Jag vet inte. Barnen kan man på nåt sätt aldrig flytta ifrån hur långt bort man än hamnar, men kärleken till en partner dör faktiskt av avstånd. Det är lite som att välja mellan pest och kolera. man saknar sina barn så det värker, men måste på nåt vis till slut ända välja partnern. Hur skulle det se ut om man klamrade sig fast vid barnen, de skulle troligen göra vad som helst för att skaka av sig greppet. Plantor ska inte stå i växthus för länge, de dör då, nej ut med dem i ljuset och vida världen så de får växa fritt. Ge dem bra jord att växa i bara så ordnar det sig.

Torsdagsnatt i Söderhamn

Ja, torsdagsnatten verkar bli lugn. Det är tre krogar öppna i Söderhamn, men det är bara några vilsna själar ute. Jag antar att det är samma personer som tar varje tillfälle till en bärs och lite umgänge med andra. Umgänget med andra underlättas (gör det egentligen det?) här i trakten av alkohol på ett sätt som först chockade mej. Jag förstod så småningom att alkoholintag är ett sätt att leva här på ett helt annat sätt än längre söderut. Nu vet jag att jag generaliserar grovt. kanske storleken på stad oxo är en bit i pusslet. Det finns inte så mycket annat att göra, kan man lite slarvigt säga.

Problemet är hur anpassningen för mej som är nyinflyttad ska gå till. Ska jag göra som alla säger och dricka som "alla andra"? Eller finns det faktiskt plats för en annorlunda festare?

Det är samma sak när man kör berusade personer i sin taxi. Om man koncentrerar sej på att köra så tycker en del berusade kunder att man bara är sur och omöjlig. Enda sättet att helt slippa kommentarer är att själv flabba som en dåre och skratta åt även de tristaste skämt som man redan hört tusen gånger. Man orkar inte det jämt. Ibland blir man arg, men man får bara bita ihop och välja för "kunden har ju alltid rätt". Kunden vet alltid vilken väg som är bäst, hur fort man ska köra, vilken musik man ska lyssna på, vad resan borde kosta etc etc. Samtidigt är det så himla kul att köra taxi för det mesta. Rara människor som är tacksamma för att man finns. Glada krogbesökare, som inte behöver ta ut ilskan på mej utan kan slappna av och konversera normalt. Den klapp på kinden jag fick av en kund idag gjorde mej alldeles glad i hela kroppen och damen som tyckte det var så roligt att prata med mej att hon för en stund glömde sina krämpor flrgyllde oxo min dag.

torsdag 5 februari 2009

VÄLKOMMEN TILL MIN BLOGG

Ja, då var man igång då, med att blogga menar jag. Det känns bra, lite som om man har hakat på en modern företeelse utan att riktigt ha kläm på om man kommer att finna sig till rätta eller ej.



Hela världen kryllar ju av folk som tror dom har nåt att säga, att tillföra. Hur många gör egentligen det? I vilken kategori hamnar jag? De som faktiskt läses eller de som skrumpnar bort i sin lilla blogg. men som jag brukar säga när folk vinner på lotteri och man känner sej lite avundsjuk "man måste börja med att köpa en lott".



Inatt sitter jag vaken i Söderhamn och väntar på att någon vill åka taxi, så jag får ge mej ut i natten. Så tillsvidare "godnatt sverige, hur ni än har det"