Nedslag i kösamhället

Stå i kö kan vara ganska personlighetsuvecklande såtillvida att man får en iblick i sitt eget ganska komplexa känsloliv. Jag skulle handla lite grejer på den lokala ICA-affären. Vid kassorna försöker man välja den som verkar gå snabbast. Redan där väger man in olika saker, antalet kunder i kön, mängden varor som kunden har etc. Jag skulle väl anat oråd när kunden före mej bytte kö, men jag trodde bara att det skulle gå fortare, tji fick jag, det var nu problemen började. Framme bakom kassörsskan stod en kund som ville ha tillbaks 10:- beroende på en felmärkning. Jag hade nu oxo kommit till det läge där det blir pinsamt att byta kö och tveksamt om man skulle tjäna på det.

Nu vidtar istället den del i köandet där man visar sitt ogillande med minspel. Detta är helt sjukt, men nu står jag och försöker se kränkt ut över att någon kan vara så fräck och sinka mej. När kassörskan tittar åt mitt håll tar jag på en min som säger: Nu är jag missnöjd över detta, skynda på nu. Jag skäms när jag skriver detta för det innebär ju att jag förvärrar den stackars kassörskans jobb. Jag är ju själv taichaufför och föredrar glada kunder. Jag står alltså och försöker psyka en stackars oskyldig servicemänniska. Detta slog mej plötsligt och jag blev förlägen, men känslan av orättvisa där mitt i stressen blev rent fysisk. Jag blev arg på kunden som hade fräckheten att hävda sin rätt och kassörskan som hade fräckheten att göra sitt jobb. Varför reagerar man så här? Det är ju inte alls viktigt att allt går fort. Hur gör man för att tänka mer positivt och inte gå igång så där? Jag vill säga till alla kassörskor: "Ni gör ett bra jobb, jag skulle inte få mat om ni inte fanns, strunta i alla sura miner, det är bara mina egna stressade egocentriska reaktioner".

Så komplicerat kan jag alltså ha det i vardagen. Jag har alltså lite "anger mangement" att ta itu med.

Dagens lärdom: Om man vägde alla nu levande djur så skulle myrorna väga 25% av den totala vikten. Hua, dom är några stycken!!