Dyra väskkopior

Det var ett reportage på 4ans söndagsmorgonprogram. Det handlade om den enorma handeln med plagiat, mest väskor och klockor. Det bidrar tydligen till hemskt barnarbete och det ska vi naturligtvis försöka förhindra, men det kliar i kroppen när det sitter en redaktör för HarpersBazar och ojar sig över att kunderna inte väljer deras väskor för 50 000:- istället. De måste väl ta sitt ansvar och inte bara surra om att "riktig design kostar" och annat dravel. De måste förstå att deras modegrejer är mer kult än design.

Det är som att skylla all utseendefixering på de unga tjejer som opererar sönder sej. De som skapar förebilderna har ett oerhört ansvar. Vi måste sluta att tro att lycka sitter i ytan. Precis just nu sitter det en kvinna och skrapar triss i 4a-studion, som kallar sej visionär. Hon berättar att hon kommit på livets gåta, hur man ska återvända till sitt sanna jag. Samtidigt glittrar hennes läppar av rinnande läppglans, hon har glassiga kläder, dyra smycken och en snitsig liten schal i halsen som det står GUCCI på. Hon utstålar så lite självkännedom i mina ögon så hon blir rent komisk. Hon får visst predika om att finna sej själv, men så länge hon ser ut som en som riktigt trillat i yt-fällan saknar hon all trovärdighet. Hon vill ha pengar och kändisskap. Så fördomsfull är jag, men jag blir bara mer anti mot yta ju mer omvärden predikar det.

Det är förresten inte bara yngre som trillar i fällan. Vi äldre bombarderas med löften om slät hy om vi bara slänger ut tusenlappar på krämer med än det ena och än det andra helt revolutionerande ämnet. Finns alla dessa ämnen eller är de påhittade av "oberoende laboratirier"