Mångfald

Idag fick jag en knasig fundering. I naturen är inte det som det finns mycket av riktigt OK. Tänk: maskrosor, skator, råttor, canadagäss, fiskmåsar, kajor, myggor etc. Allt får man utrota bara det finns för mycket av dem. Bland människor är det tvärtom. De som är flest bestämmer. Amerikanare t.ex finns det ju en hel hög av, men talar man om avskjutning, nejdå!! De får fortsätta att terrorisera alla. Och Stockholmare ska vi inte tala om, de kallas ju fiskmåsar, men talar man om skyddsjakt, nej inte ett ljud. Vi får stå ut med dem ändå (puss exet, jag bara skojar)

Ja, vad denna fundering leder vet jag inte rktigt, men jag ska fortsätta att beundra skator, dricka maskrosvin, njuta av fiskmåsarnas skränande, fascineras av råttornas överlevnadskonst, applådera myggor, beundra canagässens mångfald på åkrarna om våren, tatuera kråkfåglar på kroppen. Bye.

Dagens lärdom: Hellre kvantitet med kvalitet.