Efter glillmaddagen och myset var det dags att sova eftersom man skulle upp och jobba. En sak som man dock inte få tumma på är de sju blommorna under kudden.
Frånsett att sambon var rädd att det skulle bli odjur i sängen så somnade jag bra. Drömde att jag bodde i ett slags bygdegård. (jag bodde nästan så när jag var liten, i en prästgård med en massa aktiviteter jämt). Jag kom hem och det var en bröllopsfest där. Det var min barndomskompis Eva-Lotta som gifte sej. Hon var jättevacker i sin klänning. Jag har inte träffat henne på ca 30 år. Jag blev jättebesviken att hon inte bjudit mej. Jag kom bara hem och festen var ett faktum. Man kunde liksom hyra vårt hem (ni vet hur snurriga drömmar kan vara) Jag kände inte igen hennes blivande man. Jag såg att hon kände sig skuldmedveten.
Jag tror att jag är inne i en period när jag känner mej lite isolerad och ensam. Sommaren brukar ta fram det hos mej. När jag nu skriver detta mår jag mycket bättre och njuter av somaren.
Alltså drömde jag inte om någon framtida kärlek utan om ensamhet och besvikelse. Men jag har ju min kärlek på det torra och besvikelser är en del av livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar